susanishak

Kapitel 1

Jag hörde ett skrik. Jag trodde jag drömmde men jag hörde fortfarnade skriket. Jag vaknade till. Skriken kom nere från köket.

Jag tog tag i min morgonrock och sprang ner för trapporna. Jag såg min lilla syster, vit i ansiktet i min mammas famn.

- Ring 112 snabbt!!

-Okej

- Hej du har kommit till sos. Vad kan jag hjälpa dig med?

- Min min lilla syster har svimat och är vit i ansiktet

- Okej, jag skickar ut en ambulans. Kan du berätta vart du bor?

- Äeeh äeh hallonvägen 14.

- Okej, ambulansen är hos er om några minuter. Ta de bara lungt nu.

*Ambulans ljud *

Det var någon som knackade på dörren. Jag sprang så fort jag kunde till dörren och

öppnade . En man och en kvinna frågade vart min lilla syster var. Jag svarade att hon är i köket

med mamma. Mamma sprang ut i halen med min lilla syster i famnen. Mannen tog min

lilla syster och sprang ut till bilen . Kvinnan sprang efter.

- Vi måste ta henne till sjukhuset nu, skynda er!

- Okej , gumman de finns mat i skylen och om du vill något ring mig bara. Sa mamma till mig.

Hon kysste mig på panna och sprang till bilen. Allt gick så fort, vad var de som hände? Jag sprang upp till toaleten gråtandes.

Jag låste dörren efter mig. Sen blev de svart.

Jag vaknade av att min mobil ringde.Det var mamma. Jag hade sex missade samtal av henne. Jag tror att jag hade svimmat . Jag gick upp från

golvet och kollade mig i speglen. De började svida på min arm och jag märkte att det rann blod. Oshit, jag tog tag i en handduk och svepte den

runt om armen. Jag hade skärt mig innan jag svimmade. Jag gick till mitt rum och tog fram en låda med plåster och bandage,

jag kastade handuken och tog plåster och bandage och svepte runt armen. Jag tog fram min mobil och ringde mamma.

- Hallå varför har du inte svarat på mobilen?

- Ääeh jag hade ljudlöst.

- Du fattar väl att du ska ha ljud ,jag blev orolig, jag trodde att det hade hänt dig något.

- Men mamma, jag är inte liten, du behöver inte vara orolig.

- Ja , jag vet men endå . Jag har pratat med docktorn nu och han sa att vi skulle vara här i

sjukhuset några dagar, för att se om Moa blir bättre .Men klarar du dig ensamm eller ska jag ringa Marie?

- Okej, nej jag behöver ingen barnvakt, jag är inte 3år längre, jag klarar mig mamma.

- OKej , Men jag ringer dig senare, hejdå älskling.

- Hejdå hälsa moa från mig.

- De ska jag göra.

Marie är mammas bästa vän. Dom sågs på ett disco och där blev dom vänner. Moa är min lilla syster hon är 6 år gammal,

hon är brunett och har jätte små lockar. Jag heter Lisa och liknar mamma för de mesta. Jag har brunt lockigt hår som

är ganska långt. Jag fyller år den 11de maj och de är snart en månad kvar faktiskt. Detta året blir jag 15 år. Jag vill inte

bli gammal, för de blir bara jobbigt. För att jag är inte så bra i skolan, iallafall inte som dom andra i min klass. Men min bästis Ida är smart, och

hon brukar hjälpa mig. De är jag tacksam för. Hon är verkligen snäll , hon har blont mellan långt hår , hon har vågit/lockigt hår och klar blå ögon.

Vi är barndoms vänner och vi har hållt ihop sen när vi var små.

Jag hörde ett skrik. Jag trodde jag drömmde men jag hörde fortfarnade skriket. Jag vaknade till. Skriken kom nere från köket.

Jag tog tag i min morgonrock och sprang ner för trapporna. Jag såg min lilla syster, vit i ansiktet i min mammas famn.

- Ring 112 snabbt!!

-Okej

- Hej du har kommit till sos. Vad kan jag hjälpa dig med?

- Min min lilla syster har svimat och är vit i ansiktet

- Okej, jag skickar ut en ambulans. Kan du berätta vart du bor?

- Äeeh äeh hallonvägen 14.

- Okej, ambulansen är hos er om några minuter. Ta de bara lungt nu.

*Ambulans ljud *

Det var någon som knackade på dörren. Jag sprang så fort jag kunde till dörren och

öppnade . En man och en kvinna frågade vart min lilla syster var. Jag svarade att hon är i köket

med mamma. Mamma sprang ut i halen med min lilla syster i famnen. Mannen tog min

lilla syster och sprang ut till bilen . Kvinnan sprang efter.

- Vi måste ta henne till sjukhuset nu, skynda er!

- Okej , gumman de finns mat i skylen och om du vill något ring mig bara. Sa mamma till mig.

Hon kysste mig på panna och sprang till bilen. Allt gick så fort, vad var de som hände? Jag sprang upp till toaleten gråtandes.

Jag låste dörren efter mig. Sen blev de svart.

Jag vaknade av att min mobil ringde.Det var mamma. Jag hade sex missade samtal av henne. Jag tror att jag hade svimmat . Jag gick upp från

golvet och kollade mig i speglen. De började svida på min arm och jag märkte att det rann blod. Oshit, jag tog tag i en handduk och svepte den

runt om armen. Jag hade skärt mig innan jag svimmade. Jag gick till mitt rum och tog fram en låda med plåster och bandage,

jag kastade handuken och tog plåster och bandage och svepte runt armen. Jag tog fram min mobil och ringde mamma.

- Hallå varför har du inte svarat på mobilen?

- Ääeh jag hade ljudlöst.

- Du fattar väl att du ska ha ljud ,jag blev orolig, jag trodde att det hade hänt dig något.

- Men mamma, jag är inte liten, du behöver inte vara orolig.

- Ja , jag vet men endå . Jag har pratat med docktorn nu och han sa att vi skulle vara här i

sjukhuset några dagar, för att se om Moa blir bättre .Men klarar du dig ensamm eller ska jag ringa Marie?

- Okej, nej jag behöver ingen barnvakt, jag är inte 3år längre, jag klarar mig mamma.

- OKej , Men jag ringer dig senare, hejdå älskling.

- Hejdå hälsa moa från mig.

- De ska jag göra.

Marie är mammas bästa vän. Dom sågs på ett disco och där blev dom vänner. Moa är min lilla syster hon är 6 år gammal, hon är brunett och har jätte små lockar. Jag heter Lisa och liknar min mamma för de mesta. Jag har brunt lockigt hår som är ganska långt. Jag fyller år den 11de maj, de är snart en månad kvar faktiskt. Detta året blir jag 15 år. Jag vill inte bli gammal, de blir bara jobbigt. För att jag är inte så bra i skolan, iallafall inte som dom andra i min klass. Men min bästis Ida är smart, och hon brukar hjälpa mig. De är jag tacksam för. Hon är verkligen snäll , hon har blont mellan långt vågit/lockigt hår och klar-blåa ögon.

Vi är barndoms vänner och vi har hållt ihop sen när vi var små.